Är hemma igen. For och hälsade på hos Elin i Luleå med Maria. Jäkligt lyckad kväll, har inte haft så kul på länge! Blir så otroligt satans sugen på att flytta härifrån när man märker hur jäkla kul det är att träffa nya människor, helt unbelivable. "Vafan har jag hållt på med hela mitt liv" typ. Fick dessutom svar från Turkiet idag, fan så nära det känns. Ska bara skicka några final saker och sen ska dom bestämma sig. Kan tänka mig att jag inte är ensam om att söka den tjänsten.. Håller alla tummar och tååår för att jag ska få komma mig iväg i sommar. Inte nådigt hur besviken jag kommer bli om inget blir av och jag blir kvar här. Hejochhå, krokodiltårar. Har för säkerhetsskull sökt två jobb i Spanien, ett i Norge och ett i Göteborg. Någooonstans måste jag väl ändå behövas!?

Wiiiho! Gud vad jag är på bra humör. Love, love, love it! Peppar som fan för helgen, eller i alla fall fredagen, lördagen kanske jag kan må aningens dåligt. Men vem fan orkar bry sig om det?! Då är det i alla fall partaaaj för hela slanten. Och idag, vet ni vad jag gjort idag?! Jag har sökt jobb.. Men inte vilket jobb som helst. Utan som bartender.. PÅ ROBIN HOOD! För er som inte vet är det en grymt stor nattklubb i Alanya, 4 våningar, grym musik och helvettes massa turister in paaarty mode! Gud vad jag håller tummarna för att jag ska fååå det. Sommaren skulle vara räddad. Vill, vill, vill komma härifrån.. NU! Wiiie :-) Det är min tur nu!

Ska fortsätta kolla efter jobb nu. Ska söka au-pair jobb runtom i världen, få se om det finns nåt som jag skulle kunna få. Synd bara att nästan alla har krav på körkort eller att man ska ha jobbat med barn si och så länge. Men skam den som ger sig, nu jäklar ska Tina ut på arbetsmarknaden!

PUSS på alla toppeluvor!

Idag har jag haft en väldigt bra dag! Började med att jag steg upp och åt frukost med mamma. Efter det tog vi bussen till stan, vi tänkte fördriva tiden lite innan mamma skulle på jobbet. Kort efter att vi kommit fram mötte Hasse också upp oss och gjorde oss sällskap ett bra tag. En mjukglass i magen, ett par skor, en tunika, födelsedagspresent till Ellen och 2 par solglajjor rikare träffade jag Emma. Hon skulle upp till Boden och hämta någon skorsten som hennes fader ska ha i deras nybyggda sommarstuga. Jag undrade då om hon ville ha sällskap och på den vägen blev det. Vi satte oss i bilen och åkte de långa milen upp till staden ingenstans. På vägen tillbaka plockade vi upp Elin i Luleå, for på McDonalds och sedan tog vi en kaffe på STUK där Elin sedan blev kvar.

Fan, livet känns bra.. Och jävligt lovande! Nu ska jag, efter tips från Emma, skriva en lista på vad jag ska göra härnäst i livet. Sedan ansiktsmask och hårinpackning samt soffmys med familjen. PUSS PÅ ALLA! :-)

Vardagen lunkar sakta men säkert vidare. Konstigt det här, att allt lixom flyter på trots att människan jag skulle dela allt med inte finns vid min sida längre. Jag vet att vårat beslut var för det bästa, det fanns ingen återvändo. Detta hade skett för eller senare. Nu är det bara upp till mig att ta mig samman och försöka göra det bästa av situationen, vad nu det är..

Har i alla fall rätt mycket att göra idag, skönt det. Lättare att koppla bort jobbiga tankar när man är i rörelse. Dagens to-do list:

• Gå ut på en långprommis med Nemo (skönt att alltid ha någon runt som alltid är glad, det värmer skönt i det just nu tomma och tunga hjärtat).
• Träffa Hasse när han kommer och hälsar på.
• Fortsätta måla huset med pappa då han kommer hem klockan 15.00.
• Laga mat. Stuvade makaroner, korv och fläsk.

Kan börja med att säga att mycket har hänt sedan senast jag uppdaterade här. Jag och Per har bestämt oss för att gå skilda vägar, på gott och ont. Har tagit det mesta som är mitt sedan tidigare från lägenheten (som numera är endast Pers) och gråtit massor. Har mest troligen slut på tårar vid det här laget, även det på gott och ont. Jag har flyttat tillbaka "hem", alltså till mina föräldrar i Ursviken och bor numera i mitt flickrum, igen. Vet inte hur länge man kommer måsta gå runt  med en konstig känsla i magen, långt till skratt och lätt till tårar. Allt jag känner nu är tomhet, som om jag aldrig kommer gå vidare med mitt liv och har svårt att känna känslan av att något är värt. Att någonsin kunna älska någon som jag, trots allt, älskar Per känns helt omöjligt. Försöker ändå skaka av mig de värsta känslorna och umgås så mycket som möjligt med mina vänner, mest Mia. Hon är bra. Jag är glad att vi hittat tillbaka till varandra.

Så nu kära vänner, om ni stöter på mig och jag är ovanligt otrevlig eller snäsig måste jag be er ha överseende med det. Hang in there lixom, jag kommer tillbaka.. Förhoppningsvis. Och även bloggen kommer kicka igång igen, känner att det skulle vara skönt att skriva av sig. Synd bara att kommentatorfunktionen (?) inte fungerar. Vettefan hur jag ska ordna det?! Skapar kanske en ny blogg. Hoppas ni hänger med mig dit isf!

Jaha, ska vi prova det här med uppdatering igen? -tar ett djupt andetag- Okej. Here we go... Nej föresten, skulle bara uppdatera då jag kände för det. Och jag känner ju inte för det. Enkelt. Ha en bra kväll allesammans!

Ja, min helg i stora drag. Igår (fredag) umgicks jag med Sandra, hon hade bestämt sig för att återuppliva partybruden i sig själv igen och undrade om jag hade lust att göra henne sällskap. Och det hade jag ju såklart. Inte alltid man får ett sånt tillfälle, huh? Hur som haver. Hon kom till oss runt 19.00 tiden och med sig hade hon sin plattång så jag kunde få se någorlunda anständig ut igår. Min plattång går inte längre använda. Efter det sprättade vi varsin öl och spelade "Hur fan visste du det?" och "Ölspelet". "Förfesten" var alltså igång. Massa trevligt hade vi, snackade massor och skrattade desto mer. Runt 23.00 tiden traskade vi ner på schtaan och in på O´learys där Sandra genast bjöd mig på en fruktansvärt god drink och sedan fortsatte kvällen/natten i dimman. Vi avslutade kvällen, som alltid, med nattkäk. Denna gång på Frasses. Tack för en underbar kväll Sandra! Hoppas verkligen vi kan göra om detta inom en snar framtid.

Idag mötte jag upp mormor, morfar, mamma, pappa och Ellen för att gå på Vårmässan som håller till på Folkparken. Blev faktiskt grymt besviken på själva mässan (inte sällskapet). Ingen langos, inga ögonbryns-plockare, mycket mindre område. Listan kan göras lång. Var verkligen inte imponerande. Aja. Efteråt for vi och hämtade upp Per som stannat hemma och styrde kosan mot Ursviken där vi blev bjudna på grillad fläskfilé, potatisgratäng, sås och sallad. Även vin/öl till de som ville det. Jag var verkligen inte sugen (pga alkoholintaget dagen innan) så jag tog ett stort glas med Cola istället. Mums, mums, mums i alla fall. Det tackar vi för.

Okej. Nu har jag bestämt mig för att fortsätta blogga, kanske inte varje dag, kanske inte varje vecka. Endast då jag verkligen känner för det och vill. Smart va? Haha. Är ju faktiskt många fördelar med att göra det, dels att man kan gå tillbaka och titta vad man har gjort just den dagen den månaden, och dels för att det är är kul för andra nyfikna (som jag) själar att veta. Haha!

Måste bara på nåt jävla vänster fixa så att man kan kommentera hära. Är ju också en grej som gör det kul att blogga istället för att skriva dagbok. Respons och kontakt med omvärlden lixom. En fet nackdel med att göra det är att man inte kan skriva om allt likförbannat, för det finns ju faktiskt endel saker man skulle vilja skriva om. Större problem och privata grejer som man inte vill att alla ska veta. Det är rätt trist. Funderar på att skaffa en till blogg, en helt anonym som i-n-g-e-n ska få veta att det är just jag som skriver, men som alla kan läsa och fundera på vem personen bakom bloggen egentligen är. Skulle vara bra. För en dagbok, och med det menar jag papper och penna, är nog inget för mig. Jag gillar det här med datorer. Japp, det gör jag.

Ska skriva ännu ett inlägg nu på en gång, om min helg. Har umgåtts med Sandra, trevligt. Massor med trevligt. Kul att vi hittat tillbaka till varandra!

Vad ska jag ta mig till med denna blogg egentligen? Människor verkar fortfarande besöka den, men jag har verkligen tappat gnistan. Känns som om jag inte har något att dela med mig av, samtidigt som jag har hur mycket som helst. Hur öppen kan man vara i en offentlig blogg? Jag menar, hela världen kan läsa detta om dom så vill. Hur mycket personligt kan jag dela med mig av, nu då jag valt att ha en icke-anonym blogg? Fan ta mig, tusen frågor och noll svar.

Jag ska tänka på detta och sedan återkomma. Stort tack till er som informerat mig om att det inte går att kommentera här now days. Ska försöka lösa problemet. Och puss på er som fortsätter besöka "mig" trots att jag sviker er enormt iom att jag aldrig uppdaterar now days.

Har blivit utmanad av Micaela. Tänkte anta utmaningen nu på en gång :-)

1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en
4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et 5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v
6. Utmana ett par personer.

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Är du nära?

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Jag tänkte om du ville följa och äta lunch med mig :D

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Ska du till stan idag?

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende?
Hur är det med dig?

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Säker på att du inte vill ha något?

6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
Ja, men vart bor du? :)

7. Vad vill du höra mest av allt?
Hej Tina :)

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?
Hörrudu, jag har problem, min supporter har gått ut skulle du kunna fixa det på någe vis ;)

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?
Bolaget har inte öppet.

Jag utmanar: Sandra, Maria, Åsa och Elin.

Har haft en helt underbar dag idag. Gick ner på stan vid 13:45 för att vara med Mia över hennes lunch. Följde med henne tillbaka till jobbet sedan och satt där tills Hasse kom och mötte upp mig. Vi gick då omkring på stan och satt oss sedan på Kitchen, han hade mycket att berätta sedan vi sågs sist. Som vanligt, haha!

Nu till det stora: efter att vi suttit klart på Kitchen mötte vi upp Sandra och hennes Rasmus. Otroligt söt, och ooootroligt lik Sandra. Är nu helt insnöad på bebisar, vill, vill, vill verkligen ha en egen knodd. Känns som om jag aldrig skulle vara olycklig, aldrig tänka negativt eller ha dåliga dagar längre. Och meningar som; jag orkar inte, jag vill inte, jag kan inte skulle aldrig någonsin hamna på mina läppar igen. Naivt? Kanske. Men oj vad jag vill, jag är helt bebiskär.