Nu har jag varit och mött upp Ellen, vi sitter just nu i soffan med varsin laptop och lyssnar på ljudet från micron som har fullt upp med att tina kasslern som vi ska ha i broccoliegratängen.

Vi var lata och satte oss på bussen när vi skulle hem, har så fruktansvärt halkiga skor och ramlade när jag skulle ner till stan. Busschauffören hade vaknat på fel sida i guess, när jag gick fram och skulle betala löd konversationen såhär:

Jag: Hej, två barn.
Han: (han tittar i spegeln bak över bussen) Vänta, det här gör mig så förbannad.
Jag: (fattade ingenting) Ehm, okej.
Han: (han tittar på mig) Jamen hur i helvette kan det behövas fyra personer för att få in två barnvagnar?!
Jag: Ehm.. Jag vet inte ritktigt.
Han: Det är ju helt sanslöst.. Förlåt för att jag svär, men jag blir verkligen förbannad. Sa du två barn?
Jag: Aah, två barn.

Sen efter ett tag visades det sig att det var bara ena paret med barnvagn som kommit fram och betalat, han öppnade "dörren" till där han satt och ställde sig upp i gången på bussen.

Han: Har ni tänkt betala eller?!
Paret reagerade inte.
Han: (skiker) Har ni tänkt belala för er och ungen eller?!
Mamman: Oj, förlåt! Självklart ska vi betala. Jag glömde bort det.
Han: (fortsätter skirka) Ni ska ha jävligt klart för er att det här är inget jag tolererar på min buss!